LAJKA PÅ NATTBUSSEN
På nattbussen hem över Göta älv
sökte jag på google, för att finna mig själv
jag ristade namnet, på touchscreenens skärm
och bläddrade i sökfältets scrollbar
förväntade nåt om ”poet ifrån Värmland
istället så krävs ett kontrollsvar
en fyrsiffrig kod som jag ska knappa in
som en bekräftelse på
att jag inte är ett program, en maskin
men tänk om jag är det ändå?
Med ena foten på jorden, okej
men med huvudet upp bland molnen
i I-cloud och soundcloud, där hittar ni mej
med blicken i telefonen
där jag googlar mig själv
och svaret blir snopet
jag har en för gammal modell
”din personlighet är inte längre i ropet
din data är inaktuell”
att mjukvara eller inte är frågan
jag söker en ”annan version”
av mig själv varpå google kontrar med
”menade du ”andraperson?”
och jag klickar ja, det är ”du” inte jag,
jag vill åt, skriver ”mänsklig kontakt”
varpå webbläsaren erbjuder en thailändsk fru
för tusen dollar exklusive frakt
”Nej för i Helvete!”, skriker jag in
och blir länkad till ett klipp från Sunes sommar
sen söker jag ”värme”
och får upp en kamin
jag söker efter ”hopp”
och får upp en kanin
jag vill finna ”lyckan”
får en länk till ett casino
söker ”ljus i mörkret”
en bild på en albino
som nån häxdoktor ämnar beskära på lemmar
för att skapa en lyckoamulett
i panik så skriver jag ”Snälla Ta mig hem!”
och blir erbjuden en stockholmsk bostadsrätt
för fyra miljoner eller högsta bud
paniken växer jag söker efter ”Gud”
men hittar bara youtubeklipp med zlatan
jag söker ”Jesu kärlek” och hittar ”kristi brud”
jag söker efter roten till ondskan och satan
helvetets portar, gehenna, pergatorium
och kommer till startsidan på flashback forum
jag knäpper mina händer, bönar och ber
”förlåt mig mina sökmotorsynder
jag ska aldrig googla mig själv något mer
men i denna gigantiska rymdvärld
ville jag gärna få va en planet
dit någon ville surfa eller hajka
men nu ser jag hur min navelskådarnyfikenhet
har gjort mig till en ensam lajka
och jag svävar allt längre ut i cyberspace
without any escape-pod to enter
med fyrkantiga hundögon, i ett sorgset fejs
skådar jag världens kontinenter
ovanifrån, via google earth
men hur mycket jag än vill zooma in det
så blir klotet allt mindre, och jag känner hur jag förs
bort, iväg och ut i tomma intet
jag slokar med svansen och ylar mot månen
men ingen hör mitt vädjande ve
för en skrattande ettåring tog mikrofonen
och överröstar allt med sin you-tube-succé"
men just då så hörs det ett skärande ”pling”
jag faller till dess att jag golvats
i köttrymden ser jag mig yrvaket kring
och inser ”det här är min hållplats”
jag kastar mig av, jag hinner precis
blickar upp mot natthimlens stjärnor
och tänker ”det här hör ihop på nåt vis”
i var tid har mänskliga hjärnor
med skräck för att falla, ställt frågan "vem är jag"
och någon har nog fått ett svar
men jag har bestämt mig, en gång för alla
jag ska bli ogooglebar
På nattbussen hem över Göta älv
sökte jag på google, för att finna mig själv
jag ristade namnet, på touchscreenens skärm
och bläddrade i sökfältets scrollbar
förväntade nåt om ”poet ifrån Värmland
istället så krävs ett kontrollsvar
en fyrsiffrig kod som jag ska knappa in
som en bekräftelse på
att jag inte är ett program, en maskin
men tänk om jag är det ändå?
Med ena foten på jorden, okej
men med huvudet upp bland molnen
i I-cloud och soundcloud, där hittar ni mej
med blicken i telefonen
där jag googlar mig själv
och svaret blir snopet
jag har en för gammal modell
”din personlighet är inte längre i ropet
din data är inaktuell”
att mjukvara eller inte är frågan
jag söker en ”annan version”
av mig själv varpå google kontrar med
”menade du ”andraperson?”
och jag klickar ja, det är ”du” inte jag,
jag vill åt, skriver ”mänsklig kontakt”
varpå webbläsaren erbjuder en thailändsk fru
för tusen dollar exklusive frakt
”Nej för i Helvete!”, skriker jag in
och blir länkad till ett klipp från Sunes sommar
sen söker jag ”värme”
och får upp en kamin
jag söker efter ”hopp”
och får upp en kanin
jag vill finna ”lyckan”
får en länk till ett casino
söker ”ljus i mörkret”
en bild på en albino
som nån häxdoktor ämnar beskära på lemmar
för att skapa en lyckoamulett
i panik så skriver jag ”Snälla Ta mig hem!”
och blir erbjuden en stockholmsk bostadsrätt
för fyra miljoner eller högsta bud
paniken växer jag söker efter ”Gud”
men hittar bara youtubeklipp med zlatan
jag söker ”Jesu kärlek” och hittar ”kristi brud”
jag söker efter roten till ondskan och satan
helvetets portar, gehenna, pergatorium
och kommer till startsidan på flashback forum
jag knäpper mina händer, bönar och ber
”förlåt mig mina sökmotorsynder
jag ska aldrig googla mig själv något mer
men i denna gigantiska rymdvärld
ville jag gärna få va en planet
dit någon ville surfa eller hajka
men nu ser jag hur min navelskådarnyfikenhet
har gjort mig till en ensam lajka
och jag svävar allt längre ut i cyberspace
without any escape-pod to enter
med fyrkantiga hundögon, i ett sorgset fejs
skådar jag världens kontinenter
ovanifrån, via google earth
men hur mycket jag än vill zooma in det
så blir klotet allt mindre, och jag känner hur jag förs
bort, iväg och ut i tomma intet
jag slokar med svansen och ylar mot månen
men ingen hör mitt vädjande ve
för en skrattande ettåring tog mikrofonen
och överröstar allt med sin you-tube-succé"
men just då så hörs det ett skärande ”pling”
jag faller till dess att jag golvats
i köttrymden ser jag mig yrvaket kring
och inser ”det här är min hållplats”
jag kastar mig av, jag hinner precis
blickar upp mot natthimlens stjärnor
och tänker ”det här hör ihop på nåt vis”
i var tid har mänskliga hjärnor
med skräck för att falla, ställt frågan "vem är jag"
och någon har nog fått ett svar
men jag har bestämt mig, en gång för alla
jag ska bli ogooglebar