HUSET MITT EMOT
Nu tänder de ljusen
i huset mittemot
ett gytter av färger och former
gröna kvadrater
och röda, runda klot
en snöflinga som är enorm
olika liv, under samma tak
med väggar och fönster som skiljer
chefer, studenter och sjömän och vrak
och vardagsrumsmönsterfamiljer
nån vattnar växter
nån borstar ut sitt hår
och nån dansar runt i kalsonger
längst upp till vänster
så fyller någon år
det är levande ljus och ballonger
De skrattar och spelar på instrument
som jag aldrig har sett förut
nu öppnar någon en stor present
och blåser sen ut, tårtans ljus
den ensamma damen
dricker upp sitt te
sköljer ner dagens sista tablett
han den gravt polygame
som bor på våning tre
klär av en kurvig brunett
det känns nästan som jag känner dem
fast vi aldrig ens sagt hej
finns det genom persienner nån
av dem, som iakttar mig
Vad skulle de tänka
vad skulle de tro
när de såg att jag satt här och spana
en stackars ensam?
en sjuk idiot?
en ornitolog utan trana?
Eller skulle de möjligen
våga vinka försiktigt
jag vet att jag är lite löjlig men
jag gillar när livet är diktlikt
nu släcker de ljusen
i huset mittemot
och gästerna går från kalaset
nån slår på Tv-tusen
nån slår upp en bok
och någon slår säkert sin partner
snart är allting alldeles svart
och jag drar för mina gardiner
Nu tänder de ljusen
i huset mittemot
ett gytter av färger och former
gröna kvadrater
och röda, runda klot
en snöflinga som är enorm
olika liv, under samma tak
med väggar och fönster som skiljer
chefer, studenter och sjömän och vrak
och vardagsrumsmönsterfamiljer
nån vattnar växter
nån borstar ut sitt hår
och nån dansar runt i kalsonger
längst upp till vänster
så fyller någon år
det är levande ljus och ballonger
De skrattar och spelar på instrument
som jag aldrig har sett förut
nu öppnar någon en stor present
och blåser sen ut, tårtans ljus
den ensamma damen
dricker upp sitt te
sköljer ner dagens sista tablett
han den gravt polygame
som bor på våning tre
klär av en kurvig brunett
det känns nästan som jag känner dem
fast vi aldrig ens sagt hej
finns det genom persienner nån
av dem, som iakttar mig
Vad skulle de tänka
vad skulle de tro
när de såg att jag satt här och spana
en stackars ensam?
en sjuk idiot?
en ornitolog utan trana?
Eller skulle de möjligen
våga vinka försiktigt
jag vet att jag är lite löjlig men
jag gillar när livet är diktlikt
nu släcker de ljusen
i huset mittemot
och gästerna går från kalaset
nån slår på Tv-tusen
nån slår upp en bok
och någon slår säkert sin partner
snart är allting alldeles svart
och jag drar för mina gardiner