ETT VÄRMLÄNDSKT JULEVANGELIUM
Natta låg tong över Hagförs socken
stjärnera sken som en träjler mä helljus
Marianne, min tjej, var fasslet på tjocken
jag togna i hand och la in en rejäl snus
-”Nu tar vi Epan och börnar till Torsby
där vet di hur onger kommer te världen”
sä jä bestämt, först så skulle ho spy
därpå begynnte den farfyllda färden
Jä körd försiktigt, i etthunnratretti
när insikta schlog mäj, strax efter Ekshäär
”Jämrar och järnspiker, dä har jä rätt i
BB i Torsby är nedlagt dessväär”
Utan att sakter in gjord jä en U-sväng
å Marianne, ho gnydd söm en skaskjuten
fast det var milvis te närmsta sjukhussäng
så var det dags förna att klämme ut en
så jä togg avv på först bäste avfart
sökte med blecka, efter a hus
å mellan tallera, så såg jä snart
ett svaggt men tyddlit strålande ljus
När vi köm närmer lysste en stor skylt
”Vällköm te Geijersholms flyktingförläggning”
stället va stille, ja nästen rofyllt
tess Marianne med en ohygglig gnäggning
vrålade ”VATTNA GÖR”, vettskrämd men tapper
ruste ja in i den store lokala
där di söv ”öpp å höpp, har ni nå papper?”
skrek jä, och tänk, att dä ble liv i sala
nyvakna ögger så på mäj mä skräck
”papper, niet, sniella, inte outvisa”
”Ja är itt här för å skecke er väck
men ni möst hjälp te för dä börjer krisa”
In köm Marianne, å sen fölka förstått
att jä då rakt itt va nå schlags polisman
söm skulle ta nöen, hjälptes vi ått
å där fanns böd kloke kvinns å en vis man”
-”Innan vi tvingades fly från Iran
jag jobbade som kirurg, ja för hjärna”
-”Tänke sig, det var värst, du Marianne
Baltazar här ä en vårdande stjärna”
Kaspar frå Kaukasus va ingenjör han
Melker frå Munkförs va nattpersonal
di fixe fram ett stöck ”fällbordet Göran”
Abir frå Damaskus la sen ut sin sjal
Där på en bädd utta mjuckt syriskt siden
så la vi nu öpp den nyfödde ongen
han söv så sött, snart sänkte säj friden
från radion strömmade ängelska sånger
”Tänk Marianne, vecken röta och tröst va?
att vi skull hamne, just präcis här bland
döktor å döktige fölk, dä bar möst va
den mest välutbeldade platsa i Värmland
Jä vet att jä knappest är far te barnet
dä ä väl exet, ”den hämlige Anders”
män jä ska fostra de, som om de var mett
svartsjuke, småsinthet, kan dra åt fanders
för a barn är a barn helt oavsätt
färga på hyn, rällijon, dialäkt
å a mänsch ä a mänsch och dä ä hennes rätt
(att) när ho vråler ”hjälp”, få a hand uttsträckt”
så säjjer Jesus, så säjjer Gud
Buddha, Allah, vad du honom vell kalle
papperslös? Då far vi te Billerud
där finns det så att det räcker te alle”
pappalös? Välkommen te moder Svea
tänk att du våget den vådlige färda
tack för du köm, på ett bord från IKEA
välkömmen hit, te Värmland å världa”
Natta låg tong över Hagförs socken
stjärnera sken som en träjler mä helljus
Marianne, min tjej, var fasslet på tjocken
jag togna i hand och la in en rejäl snus
-”Nu tar vi Epan och börnar till Torsby
där vet di hur onger kommer te världen”
sä jä bestämt, först så skulle ho spy
därpå begynnte den farfyllda färden
Jä körd försiktigt, i etthunnratretti
när insikta schlog mäj, strax efter Ekshäär
”Jämrar och järnspiker, dä har jä rätt i
BB i Torsby är nedlagt dessväär”
Utan att sakter in gjord jä en U-sväng
å Marianne, ho gnydd söm en skaskjuten
fast det var milvis te närmsta sjukhussäng
så var det dags förna att klämme ut en
så jä togg avv på först bäste avfart
sökte med blecka, efter a hus
å mellan tallera, så såg jä snart
ett svaggt men tyddlit strålande ljus
När vi köm närmer lysste en stor skylt
”Vällköm te Geijersholms flyktingförläggning”
stället va stille, ja nästen rofyllt
tess Marianne med en ohygglig gnäggning
vrålade ”VATTNA GÖR”, vettskrämd men tapper
ruste ja in i den store lokala
där di söv ”öpp å höpp, har ni nå papper?”
skrek jä, och tänk, att dä ble liv i sala
nyvakna ögger så på mäj mä skräck
”papper, niet, sniella, inte outvisa”
”Ja är itt här för å skecke er väck
men ni möst hjälp te för dä börjer krisa”
In köm Marianne, å sen fölka förstått
att jä då rakt itt va nå schlags polisman
söm skulle ta nöen, hjälptes vi ått
å där fanns böd kloke kvinns å en vis man”
-”Innan vi tvingades fly från Iran
jag jobbade som kirurg, ja för hjärna”
-”Tänke sig, det var värst, du Marianne
Baltazar här ä en vårdande stjärna”
Kaspar frå Kaukasus va ingenjör han
Melker frå Munkförs va nattpersonal
di fixe fram ett stöck ”fällbordet Göran”
Abir frå Damaskus la sen ut sin sjal
Där på en bädd utta mjuckt syriskt siden
så la vi nu öpp den nyfödde ongen
han söv så sött, snart sänkte säj friden
från radion strömmade ängelska sånger
”Tänk Marianne, vecken röta och tröst va?
att vi skull hamne, just präcis här bland
döktor å döktige fölk, dä bar möst va
den mest välutbeldade platsa i Värmland
Jä vet att jä knappest är far te barnet
dä ä väl exet, ”den hämlige Anders”
män jä ska fostra de, som om de var mett
svartsjuke, småsinthet, kan dra åt fanders
för a barn är a barn helt oavsätt
färga på hyn, rällijon, dialäkt
å a mänsch ä a mänsch och dä ä hennes rätt
(att) när ho vråler ”hjälp”, få a hand uttsträckt”
så säjjer Jesus, så säjjer Gud
Buddha, Allah, vad du honom vell kalle
papperslös? Då far vi te Billerud
där finns det så att det räcker te alle”
pappalös? Välkommen te moder Svea
tänk att du våget den vådlige färda
tack för du köm, på ett bord från IKEA
välkömmen hit, te Värmland å världa”